Penny är ju det första jag tänker på när jag vaknar, hon är det sista jag tänker på innan jag somnar. Jag kan ligga bredvid henne hur länge som helst, fast jag inte alls vill vila. Jag kan till och med gå ut på promenad i storm för att hon ska få frisk luft. Jag kan sniffa på henne fast hon precis har kräkts och jag låter handen vara kvar trots att hon dreglar på den. Innan Penny kunde jag inte ens se en bäbis dregla på sin mamma utan att få kväljningar! Jag tror att mammor samlas för att höra att andra mammor tänker likadant. Allt är ju så nytt och jag tänker minst 10 gånger per dag att jag nog tappat förståndet, epiduralbedövningen måste ha saboterat min kräkreflex. Lustgasen dödade nog hjärnceller, för vilken normal person skulle fnissa och tycka att det är gulligt att bäbisen slickade mig i näsan?
Jag vill få bekräftelse på att jag är normal när jag gråter för att Penny vuxit ur favorit-bodyn, eller byter ersättning för hon blivit lite äldre. När livet ändrats så drastiskt, på så kort tid, är det då onormalt att vilja höra att man är normal?
Vet inte om det är normalt.. men eftersom det verkar vara fler som drabbas än inte så är det antagligen så..
SvaraRaderaMen jag skulle vilja veta när hon är tonåring och kommer hem sent en natt snubblanddes sluddrandes och dreglandes om du sniffar på henne när hon kräkts..
Tycker du fortfarande att det är ok och att du fnissar.. så ska jag lämna ett rakt svar..
Men hur gamla dom än blir så kommer do alltid att uppta en stor del av ens tankar..
Love U PPP
Hmm.. förstår inte vad du menar med jobbig tonåring! Har jag aldrig hört talas om och Penny kommer minsann att vara bäbis HELA livet!
SvaraRadera"Är jag normal" är en högst mänsklig fråga och en helt naturlig sådan. Dock en knepig fråga då svaret kommer per definition. Människan som flockdjur gämför sig hela tiden med varandra. Det har kommit till att bli en negativ företeelse i vårt individbaserade samhälle då det borde vara tvärtom. Att träffa likasinnade och jämföra erfarenheter borde därför anses som normalt. Förr i tiden sa man att "det krävs en hel by för att uppfostra ett barn" det är kanske det mammor på fik ägnar sig åt... samma men med en kaffe-latte.
SvaraRaderaEn önsketanke är att alla människor borde få en mentor i livet som bollplank, som talar om för en vad som är normalt, en som lyssnar när man gråter och är vilsen. Många får det stödet från sina föräldrar eller sin patrner eller både och, men att komplettera detta med en mentor skulle vara optimalt.
Bara några tankar...
PS! ens eget babydreggel är alltid godare än andras:)
Kram Monica
Mmm.. en mentor hade varit fantastiskt! Jag tror som du att latte-mammorna är dagens by, ganska tänkvärt! Borde kanske hitta nån som vill dricka latte med mig :)
SvaraRaderaMen va fan....flytta upp till Luleå igen så kan du få dricka latte med mig tills du är så lattemätt att du spyr!!!
SvaraRaderaSnart Therese.. snart
SvaraRaderahmmm vi är nog stöpta i samma form vi mammor.. Trodde inte det jag heller.. men så är det =) Love U.. och förresten kan ni ju flytta hit... rummet i källaren står ledigt ;)
SvaraRaderaHi hi, tack Johanna. Det är ju bästa rummet :)
SvaraRadera